ja nu kommer jag här tillbakasläntrande...jag skulle ju inte blogga. var det inte så?

jo, jo, jag sa det men...det blev inte så. Det känns lite som om bloggen, bloggvärlden har vunnit över mig. jag skrek "dra åt helvete, jag vill aldrig mer se dig igen!!" men sen kommer jag kravlande och ber på mina bara knän om förlåtelse "förlåt, jag menade inte vad jag sa. kan du förlåta mig? kan vi inte bli vänner igen?"

men jag måste, bara måste få skriva lite även om det bara är slöseri med tid. vem skulle läsa det här?

men jag skriver här för att jag inte orkar med det riktiga livet just nu, jag skriver här för att jag är missanpassad, jag skriver här för att jag känner mig olycklig...

men kanske, kanske är världen där ute nollställd när jag har slutat skriva. jag slipper gå där bland de flådda djuren hängande över de fiiina flickornas kroppar. jag slipper känna mig kuvad bland de männsikor som aldrig kommer att acceptera mig. jag slipper deras tillgjorda vänlighet som de har lärt sig så bra, som dom kan använda när dom behöver framstå i god dager. nu blundar jag, räknar till tio och så är det sant. ett...två...tre...fyra..fe....äh det är ingen idé det är bara att inse faktum. det är min skola och dit ska jag gå imorgon.